Tro aldrig att du vet

Tro aldrig att du vet. För i samma stund som du tror att du vet utesluter du också möjligheten att du faktiskt har fel.

Tro aldrig att du vet. För i samma stund som du tror att du vet utesluter du också möjligheten att du faktiskt har fel. Således slutar du lyssna på information och källor som på något sätt motsäger din vetskap. Helt enkelt för att det är onödigt att ta till sig i och med att du redan vet, tror du. Istället förstärker du din egen vetskap genom att ta in mer information och källor som understryker det du redan tror dig veta. Eftersom du vet, så känner du också att du står över alla andra som inte vet. Detta gör att du gärna, medvetet eller omedvetet, förlöjligar dina meningsmotståndare och hånar dem för att de inte är lika kloka som du. För du vet ju att du har rätt och de har fel.

Upplevd vetskap sprider sig
Tyvärr tror jag att vi människor har alltför lätt att uppleva att vi vet saker och ting som vi i själva verket bara tror eller tycker. Det värsta är när personer med fast övertygelse hamnar i ledande och/eller framträdande positioner i samhället. När någon påstår sig veta något uppfattar ju andra det lätt som en sanning. Denna “sanning” kan de sedan sprida vidare som sin vetskap. Detta är sånt gör att ideologier och religioner kan födas och leva vidare. I lagom mått är det inget problem, men tyvärr kan det vara extremt destruktivt för vårt samhälle och är sannolikt roten till mycket ont i världen. De personer som är fast övertygade och påstår sig veta tror jag är samma människor som skulle kunna användas som verktyg för destruktiva ändamål under fel ledning.

Politiker med fasta övertygelser är skrämmande
Jag tycker därför det är en skrämmande tanke att vi har politiker och beslutsfattare som styrs av fasta övertygelser och tror sig veta. Det är inget fel med att tro att man har rätt, så länge man inte påstår att man vet att man har rätt.

Idépolitiker, egopolitiker och realpolitiker
Som jag upplever det så finns det rent krasst 3 olika typer av politiker, som jag kallar för idépolitiker, egopolitiker och realpolitiker. Idépolitiker är dom som är politiker till följd av att de har fasta övertygelser om vad som är rätt och som de upplever som vetskap. Det är den typen av politiker som kommer att köra hårt på sin linje och aldrig vika en tum oavsett vad någon säger. De kommer aldrig erkänna att de har fel utan alltid att ha någon “logisk” förklaring oavsett och helst skylla på motståndarsidan.

Sen finns det egopolitikerna som är politiker för egen vinnings skull. Denna typ av politiker strävar efter att själv göra karriär. Skulle det visa sig att de har fel så kommer de att försöka se till att sätta sig själva i säkerhet innan det uppdagas att de styrt båten helt fel. Denna typ av politiker utger sig gärna för att ha en fast övertygelse, men skulle egentligen kunna företräda vilket parti som helst. Det som ofta kännetecknar en egopolitiker är deras feghet, som är en följd av att de är oerhört måna om att upprätthålla en fin fasad.

Slutligen finns det de politiker som faktiskt vill göra det bästa för samhället och som jag kallar för realpolitiker. De som ser en tillfredsställelse i att göra samhället så bra och framgångsrikt som möjligt på alla möjliga plan. Värderingar må färga deras ställningstaganden, men de är öppna för all information och ser till att göra ordentliga risköverväganden.

Realpolitiker undanträngda?
Det är den senare typen av politiker som jag vill se styra landet. Tyvärr är min känsla att riksdagen idag till stor del utgörs av idépolitiker och egopolitiker. Dessutom är debattklimatet sådant att det nu är mer regel än undantag att uttrycka sig som att man vet. Det finns inget som är mer frustrerande än att argumentera och diskutera med någon som tror sig veta och påstår sig veta. Det kan förvisso vara effektivt i debattsituationer och ger stort genomslag tack vare media. Kanske är det därför som realpolitikerna har trängts undan? Vart är realpolitikerna när vi behöver dom?

Detta är bara början
Mycket av syftet med den här bloggen är att försöka belysa faran med fasta övertygelser och upplevd vetskap. Det kan hända att jag kommer att komma med kontroversiella åsikter eller synpunkter, men jag kommer aldrig att påstå att jag vet saker och ting. Jag kan mycket väl ha fel och jag förväntar mig att du kommer att påpeka när du tror att jag har fel. Det kan också hända att vi inte kommer att förstå varandra ibland. Men tro aldrig att du vet. Finns det någon annan som har en uppfattning som motsäger din vetskap, då finns risken att det faktiskt är du som har fel. Så om du tror dig veta, så se till att aldrig någonsin håna eller förlöjliga den som inte vet det som du tror dig veta.

Annonser

2 reaktioner på ”Tro aldrig att du vet

  1. Well. Som LCHF:are får man höra mycket från folk som ”vet” hur dåligt det är och att man ska äta lagom. Vad forskning då säger, det skiter man i. Livsmedelsverket lever i en härlig förnekelse att ta in forskning och undersökningar.

    Liked by 1 person

    • Ja det är väldigt lätt att ta en rapport som sanning. Eller t o m med bara en hörsägen från någon man tror sig kunna lita på. Jag är så trött på stöta på folk som påstår sig veta saker och ting. Kanske märktes ganska tydligt i detta blogginlägg. 😛 …Hur som helst så är det ju desto värre när det är statliga verk och institutioner och personer i ledande positioner som baserar beslut på förutfattade vetskaper.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s