Vem vill bli lärare?

vem_vill_bli_larare

Bristen på lärare är idag allmänt känd och politikerna har de senaste åren försökt åtgärda problemet genom en mängd olika åtgärder. Dessa åtgärder har ju dock inte varit i närheten av att lösa problemet utan ofta snarare förvärrat problemen. Det är påfallande remarkabelt att man gång på gång lyckas missa målet så grovt på ett område som så många trots allt har erfarenheter från. Hur kan detta komma sig och finns det någon lösning på problemen?

Lärare är påtvingat skenheliga
Jag vill påstå att mycket beror på en vanföreställning av den typiska läraren och en oförmåga att förstå vad som får lärare att vilja bli lärare. Detta delvis p g a lärarna själva, som gärna vill låta påskina en mer idealistisk och normaliserad bild av sig själva. Det finns någon slags allmän undermedveten uppfattning om att lärarna, likt sjuksköterskor, drivs av ett kall. Och om man saknar det kallet så betraktas man som en dålig lärare. Visst ser de flesta lärarprofessionen som en meningsfull sysselsättning, men det är knappast enbart därför man väljer att bli lärare.

Två starkt bidragande anledningar till att bli lärare man talar tyst om
Min tes är istället att det i huvudsak finns två starkt bidragande anledningar till att man väljer att bli lärare, historiskt sett och även idag. Dessa två anledningar är det dock ingen som pratar högt om. Det är till och med så att man i undersökningen “Lärarutbildades karriärvägar” som SCB genomförde 2016 inte ens hade med dessa anledningar som svarsalternativ på frågan “I vilken utsträckning bidrog följande till att du valde att utbilda dig till lärare?”. Denna undersökning mynnade sedan ut i rapporten “Lärare utanför yrket” som publicerades i februari 2017.

Lärarna vill åtnjuta respekt
Den ena anledningen handlar om att man väljer att bli lärare för att åtnjuta respekt. Dels respekt i samhället för den extra kunskap och visdom som man antas besitta. Men också respekten från elever som ser upp till läraren som en förebild och auktoritet. Historiskt sett har lärare haft ett väldigt högt anseende i samhället, då läraren i hög grad varit väldigt välutbildad och en stor kunskapskälla. Även om det idag fortfarande finns en idealbild av lärare som en stor kunskapskälla så har lärarprofessionen blivit urvattnad. Detta gör att lärare inte längre i egenskap av att vara lärare har det höga anseende man hade förr. Därmed åtnjuter man inte längre någon större respekt, vilket lärarna alltmer har blivit varse.

Flera orsaker till lärarnas förlorade anseende
Det finns såklart flera orsaker till att lärarprofessionen urvattnats, men att lärarutbildningen idag kräver betydligt mindre ämneskunskaper är ju en bidragande orsak. Att man sen, i försök att att lösa lärarbristen, utökat antalet platser på lärarutbildningarna mer än det finns efterfrågan för har ju gjort att i stort sett vem som helst kan bli lärare. Rimligtvis borde man sett till att öka efterfrågan innan man ökar utbudet av platser. Att dessutom lärarens roll gentemot eleverna förändrats, från att förmedla kunskap och ställa krav mot att vägleda till kunskap ackompanjerat med uppmuntran, har också förminskat läraren. Sammantaget innebär detta att läraryrket i sig inte längre är något som inger respekt.

Lärare värdesätter ledighet i högre grad än andra
Den andra starkt bidragande anledningen till att man väljer att bli lärare är att man som lärare får sommarlov, höstlov, jullov, sportlov och påsklov. Detta är det dock ingen lärare som vågar uttala högt. Jag har hittills inte stött på någon lärare som, på en direkt fråga i förtroligt samtal, förnekat att loven var en bidragande orsak till att man valde att bli lärare. Det borde rimligtvis inte vara någon överraskning för någon att personer som värdesätter ledighet högre än pengar och karriär skulle lockas av att bli lärare till stor del p g a loven. Men att värdesätta ledighet högt är något som sticker i ögonen på folk och speciellt när det gäller lärarna som förväntas känna ett kall för sitt yrke som övertrumfar allt.

Minskad frihet för lärarna innebär minskad attraktionskraft i yrket
För inte så längesen debatterade jag frågan med en person som på allvar menade att lärare som valt att bli lärare pga loven borde hållas borta från skolan. Tyvärr är detta en attityd som finns hos många och då är det inte speciellt konstigt att lärarna låter påskina att det är andra anledningar som gjort att de valt läraryrket. Jag vill dock påstå att just ledigheten i samband med loven är det som gjort att skolväsendet kunnat konkurrera med näringslivet om duktiga och kompetenta personer. Med tiden har man dock devalverat ledigheten genom att ålägga lärarna att jobba in ledigheten och därmed ökat arbetsbördan resten av året. Vilket såklart minskat attraktionskraften i läraryrket.

Lärare drivs inte av att göra karriär
Hur kan det då komma sig att man från styrande håll så fullständigt missat att detta varit två starkt bidragande anledningar att välja läraryrket för många lärare? För det första så är det ju sannolikt så att lärarna själva skäms för att erkänna att lättja och fåfänga (2 av de 7 dödssynderna) bidragit till deras yrkesval. Dessutom kan det rimligtvis vara så att lärare som valt att göra karriär och ta ledande befattningar inom skolväsendet och inom fackförbund också varit den typen av lärare som har karriärsmål som drivkraft. Dessa har därmed en föreställning om att karriär är något som alla andra lärare också lockas av. Jag vill dock påstå att de flesta lärare saknar karriär och pengar som drivkraft. Hade lärarna drivits av att göra karriär och tjäna pengar då hade man valt ett annat yrke. Därför har åtgärder som lärarlönelyftet väldigt liten effekt på lärarprofessionens attraktionskraft.

Skolan har utvecklats i fel riktning under lång tid
Så hur ska man då komma till rätta med problemen i skolan och locka fler att bli lärare? Tyvärr så har skolan utvecklats i fel riktning under många decennier och det är såklart svårt att korrigera över en natt. Hur man än ser på det så är det är ju elevernas utveckling som måste vara i fokus. Lärarna finns ju till för eleverna och inte tvärtom. Men det finns några ganska enkla förändringar som sannolikt skulle göra stor skillnad till det bättre. Både för elevernas lärande och för läraryrkets attraktionskraft.

Uppvärdera kunskap och ställ krav på eleverna
För det första måste vi uppvärdera kunskap och ställa mer och högre krav på eleverna. Det är elevernas plikt att lära sig! Lärarna måste återfå rollen som kunskapsförmedlare och auktoritet i klassrummet. Duktiga elevers ambitioner ska inte behöva rätta sig efter de svagaste eleverna. Vi måste inse att alla är olika och varken kan eller bör stöpas i samma form. Föräldrar och målsmän måste åläggas ansvar för barnens uppfostran i högre grad. Lärarna måste ges möjlighet att fokusera på undervisningsuppdraget. Att låta skolans förfall fortsätta är att svika de som är vår framtid.

Har jag rätt?
Sannolikt kommer det att vara en del som invänder mot denna text och avfärdar den som anekdotisk bevisföring. Jag vill dock understryka att jag inte på något sätt hävdar att jag kan bevisa min tes. Samtidigt så har jag inte heller funnit några belägg för att den kan motbevisas. Mig veterligen har ingen undersökning verkligen vågat ställa frågan. Så därför tänker jag nu göra det.

Om du är lärare så vore jag väldigt tacksam om du kunde gå in på följande formulär och svara ärligt och anonymt på några snabba frågor.
https://goo.gl/forms/Ppa8qU3XHuHveCLr1
Tack på förhand! Jag kommer att redogöra för resultatet på min lilla undersökning i ett senare blogginlägg.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s