Vikten av att förstå men inte blidka vänstern

Men hallå vänstermänniska! Hur tänker du egentligen? Det tror jag är en tanke som slår många högermänniskor. Svaret på den frågan lämnas däremot alltid obesvarad. Nu kommer jag dock göra ett försök att bringa klarhet i hur vänsterfolket tänker och varför de tänker som de gör och hur det påverkat högern. Givetvis har jag en hel del fördomar och föreställningar om vänstermänniskor som kommer att vädras i och med detta. Och jag kan mycket väl ha fel. Men i så fall så räknar jag med att du kommer att påpeka detta.

Högerfolk är onda och vänsterfolk är korkade
Själv är jag en högermänniska. Inte nödvändigtvis mycket till höger men definitivt till höger och har så varit i, mer eller mindre, hela mitt liv. Uppenbarligen så har vi till höger och vänster väldigt olika syn på varandra. En syn som sannolikt i huvudsak är baserad på fördomar. Grovt generaliserat och förenklat kan man nog summera det till följande. Vänstern ser högerfolk som onda eller i bästa fall egoistiska och högern ser vänsterfolk som korkade eller i bästa fall missunnsamma.

Svårt att förstå varandra när vilja saknas
Jag tycker det är sorgligt och lite märkligt att vänsterfolk och högerfolk är så oförstående för varandra. Vi lever ju trots allt i samma värld och vi hade kunnat haft så mycket bättre och konstruktiva debatter om vi hade haft en större förståelse för varandra. Men en vänstermänniska verkar ha väldigt svårt att verkligen föreställa sig hur högerfolk tänker. Och på motsvarande sätt så har högerfolk väldigt svårt att förstå hur en vänstermänniska tänker. Dessutom verkar det finnas en inbyggd ovilja att försöka förstå hur den andre tänker. I huvudsak beroende på att man redan tror sig förstå hur den andre tänker. Men också för att man föredrar att ta till sig information som bekräftar sin egen världsbild och personliga uppfattning om saker och ting.

Egentligen vill vi alla samma sak
Jag tror dock att det hade varit bra om vi kunde förmå oss själva att öka förståelsen för varandra. För grejen är den att egentligen så vill vi samma sak. Alla vill vi göra världen lite bättre och minimera lidande och misär för dess invånare. Dock är det stor skillnad i hur man tänker sig att åstadkomma detta på bästa sätt.

Vänstern ser världens välstånd som något beständigt och konstant
Grovt förenklat vill jag påstå att roten till allt missförstånd ligger i två olika världsuppfattningar. Vänstermänniskor lever med en uppfattning om att det finns en stor pengapåse med pengar i världen. Denna pengapåse innehåller en viss konstant mängd pengar som är fördelade bland alla världens invånare. I och med att pengapåsen alltid är lika stor innebär det att om en person blir rikare än andra så sker det på bekostnad av någon annan. Därför strävar vänstern efter att alla ska få lika stor del av pengapåsen.

Högern ser världens välstånd som något föränderligt och påverkbart
Enligt högermänniskan fungerar det inte på det sättet. Högerns syn på pengapåsen är att den kan växa eller krympa som en konsekvens av olika beslut och händelser. Dvs att även om det är någon som blir väldigt mycket rikare än andra så behöver det inte ske på bekostnad på av någon annan. De som blir rika kan bli det genom att få pengapåsen att växa. Och när den växer kan det samtidigt innebära att andra också får det bättre. T ex genom innovativa företag som skapar nya arbetstillfällen med mera.

Med vänsterns världsbild är det logiskt att se högern som ond
Men det är klart, om man nu tror att den som blir rik blir det på bekostnad av andra så är det ju förstås också naturligt att föreställa sig den rike som en egoistisk eller t o m ond människa. Och eftersom högern tycker det är okej att rika ska få vara rika, så anser vänstern att också högerfolket är onda. Ju mer höger du är desto ondare är du. Och ondast av de alla är ju förstås de som är extremt mycket höger.

Svårt för högern att föreställa sig vänsterns rädsla
Just den här synen som vänstern har på högern som onda människor tror jag högermänniskor har svårt att inse vidden av. T ex tror jag att högermänniskor har väldigt svårt att föreställa sig den rädsla för extremhögern som vänstern känner. De flesta högermänniskor tror nog att vänsterns retorik, där de jämställer SD-anhängare som nazister och rasister, mer eller mindre bara är en strategi. Men där misstar vi nog oss, för det är sannolikt så att vänstern faktiskt på allvar verkligen tror det de säger. Och i kampen mot ondska skyr man inga medel.

Högern har dansat efter vänsterns pipa och tappat sin trovärdighet
Vad högern behöver inse är att en regering med SD i princip är praktiskt omöjlig till följd av vänsterns rädsla. Så vad är då alternativet? Idag finns inte något vettigt alternativ för en högerregering. Högern har tyvärr dansat efter vänsterns pipa under ganska lång tid nu i rädsla för att bli utpekade som onda. Detta har resulterat i en mängd irrationella beslut, tagna, till synes, utan konsekvensanalys. Vilket gjort att de befintliga högerpartierna tappat trovärdighet och förtroende.

Väljarna vill känna förtroende
Min analys är att väljarna generellt sett röstar på det parti vars företrädare man har mest förtroende för när det gäller att styra landet. Så länge man har förtroende för de som styr så spelar inte sakfrågorna någon större roll. Man förutsätter helt enkelt att de som styr landet gör det på bästa sätt och är mer lämpade att ta beslut i sakfrågorna än väljaren själv. Om det sen är att man har lika mycket förtroende för flera partier, ja då är det partiernas ställningstaganden i, för väljaren angelägna, sakfrågor som avgör.

Utan förtroende blir väljaren irrationell
Det som nu dock hänt är att en stor del av väljarna mer eller mindre helt tappat förtroendet för de som styr landet. Men även om man inte hittar något parti man känner förtroende för vill man inte gärna slänga bort sin röst genom att rösta blankt eller något icke riksdagsmässigt parti(<4%). Så därför har många röster hamnat på det parti som retar de andra partierna allra mest, även om väljaren inte har förtroende för företrädarna för det partiet heller. Vad de andra partierna sedan gör för ställningstaganden i sakfrågor kommer i princip inte spela någon roll, så länge väljaren inte återfår förtroende och tillit till partierna.

Vi behöver ett parti som vågar föra högerpolitik
Så vad vi behöver är ett högerparti som vågar föra högerpolitik. Visst kommer vänstern att se det partiets företrädare och väljare som onda eller i bästa fall egoistiska. Men det ingår i deras världsbild och det enda vi kan försöka göra är att presentera vår världsbild och jobba för ett bättre värld utefter den. Det är vansinnigt att anpassa högerns politik efter vänsterns världsbild.

Låt oss återställa ordningen i svensk politik
Det är, enligt mig, tämligen klart att SD aldrig kommer att ingå i ett vettigt regeringsalternativ. Men då gäller det att vi till höger ser till att folk får ett vettigt alternativ att rösta på till valet 2018. De befintliga högerpartierna kommer sannolikt inte kunna vinna tillbaka förtroendet och tilliten som de förlorat. Åtminstone inte på så kort tid som det är fram till nästa val. Men jag har ändå hopp. Uppstickaren Medborgerlig Samling (MED) har till synes alla förutsättningar för att kunna bli det vettiga alternativet, som så väl behövs för att återställa ordningen i svensk politik!

Varning för varningar

Snart 2 månader har gått sedan Trump vann presidentvalet i USA. En valutgång som enligt många var rena katastrofen. Faktum är att när jag tänker tillbaka på presidentvalet så är det bestående intrycket att det var det enda argumentet till varför man skulle rösta på Hillary Clinton. Mer eller mindre på samma sätt var det tidigare i somras vid Brexit-valet. Huvudargumentet för att rösta på Bremain var att det skulle vara katastrof om Brexit-sidan vann.

Uteblivna katastrofer
Nu har det ju inte gått så lång tid sedan dessa val, men kortsiktigt kan vi ju konstatera att katastrofen har uteblivit. Sannolikt kommer det inte att bli någon katastrof som en direkt följd av dessa val på längre sikt heller. Visst kan det sannolikt få vissa negativa konsekvenser i vissa avseenden, men samtidigt kan det säkert få andra positiva effekter i andra avseenden.

Berövade på ett fungerande varningssystem för “vargen”
Problemet är ju att när man ropar “vargen kommer” utan att vargen verkligen dyker upp förlorar man ju förtroende för den som ropar. Att det dessutom nu sker i sådan omfattning från alla håll gör ju att vi nu, mer eller mindre, är berövade på ett fungerande varningssystem den dag när vargen verkligen dyker upp. För sannolikt är varningsropen så devalverade att de tappat sin betydelse oavsett vem som ropar. Sen om vargen en dag dyker upp så är det inte så säkert att den kommer från det håll man förväntar sig. Det är inte ens säkert att det kommer att vara en varg.

Självförtroende saknas?
Hur har vi hamnat i den här situationen? Om man nu vill övertyga någon om sina egna idéers förträfflighet så hade det väl varit bäst att fokusera på det istället för att sätta fokus på det som man tycker är dåligt? Men lyssnar man på debatter idag så handlar det i väldigt hög grad om att försöka skjuta ner motståndarens förslag och bedrifter istället för att lyfta fram sina egna idéer och det man tycker är bra. Frågan jag ställer mig då är ju om det helt enkelt är så att man själv inte tror på sina egna idéer eller om det till och med är så att man saknar bra idéer och svar på sakfrågor. För jag kan mycket väl förstå att om man saknar bra idéer och lösningar, då har man inte mycket annat val än att fokusera på att klanka ner på motståndaren och dennes idéer och bedrifter.

Vägen till konstruktiva debatter
Har du bra idéer och lösningar så se till att framföra dem väl och underbygg argumenten för dem. Det är såklart okej att deklarera att man inte tror på motståndarens förslag och visa på varför ens egna förslag är bättre i jämförelse. Men se till att undvika invektiven och låt bli att medvetet missförstå och övertolka din motståndare. Först då kan du vinna förtroende och uppnå en konstruktiv debatt.

Och du? Detta gäller inte bara politiker utan oss alla som i någon mån talar för eller emot något. Måtte vi få bättre debatter under 2017! 🙂

Borgerlig Framtid kan visst ha en framtid i riksdagen

Efter att jag skrev mitt senaste blogginlägg så har det påpekats för mig om diverse små befintliga partier som, enligt vederbörande påpekare, skulle kunna vara ett vettigt alternativ. Problemet för alla dessa mindre partier är ju dock att de aldrig kommer att kunna vara ett vettigt alternativ vid valet 2018 om de då inte kan uppvisa ett riksdagsmässigt väljarstöd inför valdagen. Och det är inte speciellt sannolikt i de allra flesta fall. Det finns dock ett parti som jag tycker ser väldigt spännande ut och det är Borgerlig Framtid.

Borgerlig Framtid har ganska många ingredienser som gör dem till ett potentiellt vettigt alternativ. Framförallt att deras grundpelare är hållbarhet. Jag har alltid ansett att det saknats ett trovärdigt högerinriktat miljöparti. Tyvärr är det dock några punkter som, just nu, gör det osannolikt att Borgerlig Framtid kommer att vara något vettigt alternativ till valet 2018.

Borgerlig Framtid är inget bra namn
Till och med jag som alltid röstat borgerligt reagerade negativt första gången jag stötte på namnet. Det kändes helt enkelt för konservativt. Visst är det kanske så att det egentligen beskriver partiet tämligen väl. Men jag tror tyvärr att namnet kommer att vara en tröskel för många att ta sig förbi. Och för ett nytt parti är det nog ett måste att minimera antalet trösklar. Sannolikt kommer namnet göra att man i stort sett bara plockar väljare från andra högerpartier. Och det tycker jag är väldigt synd, då känslan är att det finns många vilsna väljare från andra partier. Inte minst då personer som tidigare röstat på miljöpartiet för miljöns skull, men som inte samtycker med deras vänsteraktivistiska sida.

Jag kan dock ha förståelse för att man kanske inte har kommit på något bättre namn. Medvetenheten om att namnet inte är speciellt bra finns i partiet, men man har valt att köra vidare på det befintliga namnet. Och om inget bättre namn dykt upp så är det givetvis helt rätt att behålla sitt nuvarande namn. Jag hoppas dock att man håller frågan levande och fortsätter att klura på något bättre namn.

Personligen så hade jag gärna sett ett namn som “Hållbar Utveckling” på partiet. Det är ett namn som, i mina ögon, skulle kännas mycket mer inkluderande och även beskriva partiets målsättning mycket väl. Visst skulle väl Hållbar Framtid också kunna vara ett bra namn. Vet att Josefin Utas påtalat att “Borgerlig” syftar på trygghet och säkerhet och att ordet “Framtid” syftar på hållbarhet. Men varför ska man vara så implicit? Bättre med ett tydligt namn som inte kan misstolkas och att man inte binder sig så mycket ideologiskt som man gör med “Borgerlig” i namnet. 

Förtroendeingivande företrädare
Bortsett från namnet så finns det en hel del som talar för Borgerlig Framtid som ett potentiellt vettigt alternativ. Det som jag främst tänker på är att man till synes har lyckats knyta till sig kompetenta och förtroendeingivande personer som företrädare för partiet. Och detta faktum att man lyckats knyta till sig kompetenta företrädare bäddar för att man ska kunna fortsätta med det.

Att det härom veckan uppstod lite turbulens då partiets grundare och partiordförande uteslöts från partistyrelsen ser jag bara som sunt. Om problem uppstått och partiordföranden upplevts som en belastning är det självklart bäst att ta tag i problemet nu direkt. Personligen har jag inte upplevt Anders Königsson som någon naturlig ledare för partiet och jag förutsätter att man kan hitta någon ytterst lämplig ersättare. En bra ledare för partiet är viktigt.

3 nycklar till framgång för Borgerlig Framtid
Jag vill lyfta fram 3 kritiska framgångsfaktorer för partiet. Det finns såklart fler framgångsfaktorer än tre, men de tre som jag nu kommer lyfta fram ser jag som de i särklass mest kritiska.

1. Byta till ett bättre namn
   Jag ser det som ofrånkomligt att man måste byta namn till något bättre. Vilket jag redan redogjort för ovan.
2. Värva en stjärna
   För att få den kick som behövs för att komma upp i ett väljarstöd tillräckligt för att komma över 4%-spärren så måste man lyckas värva en riktig stjärna. Med stjärna menar jag i detta fallet en person med stort förtroendekapital hos den delen av folket som Borgerlig Framtid i första hand vänder sig till. Personligen har jag 3 drömvärvningar som jag tror skulle kunna ge BF den kick de behöver. Dessa redogör jag för nedan.
3. Kvalitetssäkra partiets företrädare
   Något av det svåraste för ett nytt parti måste vara att se till att dess företrädare håller måttet. För ett snabbt växande parti är det lätt att man blir tvungen att acceptera mindre nogräknade personer som företrädare för partiet. Detta har historiskt visat sig tydligt hos t ex SD och Ny Demokrati. I BFs fall måste man se till att man företräds av kompetenta och förtroendeingivande företrädare. Det tycker jag att de har lyckats bra med hittills, men frågan är om de kommer att lyckas hantera det när partiet växer. Kanske kan man kvalitetssäkra företrädarna på något sätt genom ett formellt kontrakt gentemot väljarna och partiet om hur man som företrädare ska förväntas agera?
   

Partiets drömvärvningar
Ska partiet komma upp i ett väljarstöd tillräckligt för att komma över 4%-spärren krävs det sannolikt att man lyckas knyta till sin en riktig politikerstjärna (eller flera). De, som i mina ögon, skulle vara de absolut bästa drömvärvningarna är följande 3 stjärnor.

• Alice Teodorescu – Måste vara den absoluta drömvärvningen för BF. Med henne i partiet skulle man direkt vara ett parti att räkna med. Hennes retoriska begåvning och kunnighet gör att jag mycket väl skulle kunna se henne som en ytterst lämplig framtida partiledare och statsminister för Sverige.
• Johan Westerholm – Oerhört kunnig och erfaren herre som idag driver opinionsbildning på Ledarsidorna.se. En värvning av honom skulle sannolikt ge en hel del ringar på vattnet och locka till sig fler kompetenta personer till partiet. Det skulle sannolikt inte få samma direkta utslag som om man skulle lyckas värva Alice, men samtidigt skulle han kunna locka en del gamla pragmatiska socialdemokrater till partiet. I egenskap av socialdemokrat (om än tämligen alienerad sådan) lär han dock aldrig kunna värvas så länge partiet heter Borgerlig Framtid. Men faktum är att Borgerlig Framtid nog egentligen passar honom bättre än han själv skulle vilja medge.
• Staffan Danielsson – En modigare och mer rakryggad politiker är svårt att hitta. Och att han fortfarande är kvar i Centerpartiet är för mig en gåta. Med Staffan skulle man få en engagerad, vettig och erfaren politiker som sannolikt skulle kunna locka en hel del väljare. Han sitter ju dock i riksdagen för Centerpartiet och kommer sannolikt inte kunna värvas i någon nära framtid. Samtidigt så tror att han nog är den som vi med störst sannolikhet skulle kunna se som företrädare för Borgerlig Framtid i framtiden.
  

Nu är det väl kanske inte så stor chans att någon av dessa skulle låta sig värvas. Men man ska aldrig säga aldrig och jag ser det inte som helt omöjligt. Att det kommer att bli en hel del värvningar och övergångar av vettiga och kompetenta politiker från etablerade partier är jag helt övertygad om, utifall man börjar närma sig riksdagsmässigt väljarstöd. 

Det enda vettiga alternativet
Hur som helst så har jag kommit fram till att Borgerlig Framtid faktiskt är det enda potentiellt vettiga alternativet som jag kan se i svensk politik idag. Så om de till synes skulle ha en chans att komma över 4%-spärren i nästa val så kommer de att få min röst.

Kanske är det så som Markus Uvell förutspår att Borgerlig Framtid inte har någon framtid i riksdagen. Spelar man med de kort man har på hand idag, så får han antagligen rätt. Som nytt parti så har man dock, likt ett startup-företag, den fördelen att kunna vara mer flexibel och anpassningsbar. Så saker och ting kan förändras och det är inte omöjligt att lyckas med de 3 kritiska framgångsfaktorerna som jag nämnt ovan. Då ser jag det som tämligen sannolikt att partiet faktiskt inte bara skulle komma in i riksdagen, utan också kommer att se till att vi blir av med 3-4 av de befintliga partierna i riksdagen. Och det skulle inte göra mig ledsen. 🙂

Så får vi ett vettigt alternativ till valet 2018

Då var det dags att avslöja vad som vore ett vettigt alternativ och hur det skulle kunna uppnås. Som ni har kunnat läsa i mina tidigare blogginlägg (”Vart tog det vettiga alternativet vägen?” och ”Nej, SD är inte heller ett vettigt alternativ”) finns det idag inte något vettigt alternativ att rösta på. Jag ser inte dagens partier som några trovärdiga alternativ till att lösa de problem som Sverige idag ställs inför. För att citera Anna Dahlberg från en av sina ypperliga krönikor: “Ingen har i dagsläget en susning om hur detta ska lösas”. Då avseende integrationen, men det är långt ifrån den enda utmaningen som politikerna står handfallna inför. I många fall är problemen självförvållade, medan de i andra fall är resultat av en förändrad värld.

Vill kunna lita på att de styrande gör sitt jobb
Som vanlig medborgare vill jag inte behöva ta ställning i sakfrågor som om Sverige ska vara med i NATO eller inte. Eller om hur vi ska få världens bästa skola för alla. Eller om hur vi ska göra för att hjälpa människor i nöd på bästa sätt. Detta är frågor som jag förväntar mig att våra folkvalda politiker sätter sig in i och tar bästa möjliga beslut om. Det är deras jobb att ta ansvarsfulla och väl genomtänkta beslut, där man har tänkt steget längre och analyserat alla de konsekvenser som besluten kan tänkas få. Tyvärr har de styrande inte levt upp till våra förväntningar och deras förtroendekapital är nu helt förverkat.

Vi behöver ett vettigt alternativ som kan ena Sverige
Vad vi behöver är ett vettigt alternativ som kan ena Sverige och skapa en handlingskraftig och ansvarsfull regering som folk har förtroende för. Med dagens partier så finns det ingen konstellation som skulle kunna ge oss en regering som folket skulle ha förtroende för. Det förtroende som folk i gemen haft för dagens partier har förverkats och det kommer sannolikt att dröja länge innan den kan återgå till tidigare höga nivåer. Och så kan vi inte ha det någon längre tid. Vad vi behöver i svensk politik är något som i entreprenörsvärlden kallas för en “disruptive idea” (svårt att hitta nån bra svenskt uttryck för det), som kan förändra politiken som vi ser den idag. Det är dags att tänka utanför boxen.

Ett parti baserat på krav på dess företrädare istället för dess partiprogram
Jag tror det är dags att vi får ett parti som baseras på krav och förväntningar på dess företrädare snarare än ett fastlagt partiprogram med detaljerade och rigida utfästelser. Företrädarna för partiet ska åläggas att agera ansvarsfullt och ta välgrundade och rationella beslut utan inblandning av egenintresse eller fasta övertygelser. Dessutom skall dess företrädare ha respekt för våra gemensamma resurser och verka för att man nyttomaximerar utnyttjandet av dessa. Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket, som en gammal S-politiker sa en gång i tiden.

Ett parti som verkar för att göra det bättre för alla
Jag vill se ett parti som verkar för att göra det bättre för alla, istället för att enbart se till sina egna väljares bästa. De som styr Sverige skall göra sitt bästa för att säkerställa en hållbar och optimal utveckling av Sverige som gynnar alla Sveriges medborgare. Därmed inte sagt att det ska finnas någon strävan efter att det ska bli lika mycket bättre för alla eller någon strävan efter att alla ska få det lika bra. 

Bra ledare och politiker är öppna för alla möjligheter
Intresseorganisationer är vitala ingredienser i en demokrati, men de bör aldrig styra ett land. Ej heller bör ett land styras av personer vars sinne är blockerat av fasta övertygelser. Bra ledare och politiker måste vara öppna för alla möjligheter och idéer och aldrig tro sig veta. “I samma stund som man tror sig veta har man också uteslutit möjligheten att man faktiskt har fel” (mer om det i mitt tidigare blogginlägg “Tro aldrig att du vet”). Man måste vara öppen för att en meningsmotståndare ibland faktiskt kan komma med bästa lösningen. Därför bör man alltid vara ödmjuk inför sina meningsmotståndare och aldrig dras med i någon pajkastning. En bra politiker ska kunna argumentera för sin sak utan att förkasta andras idéer. Man bör också kunna erkänna sina misstag och undvika att skylla på någon annan. 

Ypperliga förutsättningar för ett nytt parti att ta plats i svensk politik
Det har nog aldrig funnits ett bättre tillfälle för ett nytt parti att uppstå i svensk politik. Mycket tack vare att avsaknaden av ett vettigt alternativ är så stor. Jag tror det är väldigt få som verkligen känner tillit till de befintliga partiernas förmåga att styra Sverige. Därtill finns det också en annan faktor som talar för att det finns goda förutsättningar för att verkligen lyckas få till ett vettigt alternativ. Det är att de flesta tokstollar och vildhjärnor, som normalt sett annars lätt nästlar sig in i ett nytt parti, nu redan är engagerade i SD.

Att bilda parti direkt är ingen bra strategi
Jag tror dock inte första steget är att bilda ett nytt parti. I första hand handlar det om att samla folket kring idén om ett vettigt alternativ och låta det formas av folket. Och eftersom ett vettigt alternativ ska baseras på krav och förväntningar på dess företrädare så krävs det att man lyckas locka till sig riktigt bra företrädare. Ett nystartat parti utan ett riksdagsmässigt väljarstöd kan aldrig locka till sig de bästa politikerna. Samtidigt så krävs det sannolikt dock en kärna av engagerade personer för att dra igång en folkrörelse som denna. Så om man nu redan har bildat ett parti så kan man ju ändå utgå från det och reformera det till ett vettigt alternativ.

Duktiga och ansvarsfulla politiker finns och kan värvas
Dessutom tror jag inte på ett parti som styrs av ett gäng amatörer. Jag är övertygad om att det finns många duktiga och ansvarsfulla politiker i så gott som alla partier, som inte är blockerade av ideologiska övertygelser eller styrda av egenintresse. Många av dessa tror jag känner sig vilsna i sina partier idag. Och skulle ett vettigt alternativ finnas med ett riksdagsmässigt väljarstöd, så tror jag mycket väl man skulle kunna locka till sig dessa som företrädare för partiet.

Kreativitet och entreprenörstänk behövs
Det räcker dock inte bara med duktiga politiker som företrädare. För att lösa den situation som Sverige har försatts i tror jag också att det krävs ett innovativt tänkande och stort inslag av entreprenörskap. Därför tror jag också att man behöver knyta till sig kreativa personer med entreprenörsbakgrund som är vana att tänka utanför boxen så väl som innanför boxen.

Så vem ska plocka upp bollen?
Många tänker säkert att detta är en utopi och att det aldrig skulle gå att uppnå. Det tror dock inte jag. Jag kan såklart ha fel, men jag tror det är många som gladeligen skulle ge sin röst till ett vettigt alternativ som jag beskriver ovan. Om det bara fanns. Frågan är bara vem som kommer att ta bollen. Inget av de 8 existerande riksdagspartierna lär kunna reformeras till den grad att det blir ett vettigt alternativ. Rimligtvis borde något parti utanför riksdagen kunna plocka upp bollen eftersom det skulle ge dom en USP (Unique Selling Point) utöver det vanliga. Bäst hade det ju dock varit om det uppstått som en folkrörelse. Troligast är det nog dock att något befintligt parti kommer att plocka upp bollen. Vem som än gör det kommer att få min röst i valet 2018.

 

Nej, SD är inte heller ett vettigt alternativ

Inlägg med liknande rubrik har jag sett några stycken under de senaste åren. Då skrivna av personer med vänstersympatier som pratar till SD-väljarna som om de vore barn och inte förstod bättre. Dessa inlägg har knappast resulterat i något annat än ryggdunkningar från likasinnade. I själva verket har inläggen istället bara bekräftat att många har väldigt svårt att förstå hur så många kan välja att lägga sin röst på SD. Detta tror jag mig dock förstå och har förklarat i mitt tidigare blogginlägg “Om att sitta på ett skenande tåg”.

Nu ska jag dock förklara varför jag anser att SD inte är ett vettigt alternativ och med stor sannolikhet aldrig kommer att bli något vettigt alternativ.

Sverigedemokraternas politik är inget att förfäras över
Att SD inte är något vettigt alternativ har egentligen ingenting att göra med den politik de för. Läser man partiprogrammet så är det inte något som i sig är något att förfäras över. Faktum är att jag tror att de i flera fall har helt rätt i det dom säger. T ex är jag övertygad om att det hade varit bättre att fokusera våra hjälpinsatser i närområdet istället för att nästan bara hjälpa dom som knackar på vår dörr. I alla fall om vi vill hjälpa så många människor som möjligt och de som verkligen behöver hjälpen mest. Och det är väl det som vi egentligen vill?

Visst är det kanske enklare att hjälpa den som knackar på dörren. Eller rättare sagt så är det svårare att neka den som knackar på dörren. Att de som behövde hjälpen mest inte fick den hjälp de behöver kan man ju alltid skylla på någon annan.

Hur som helst så valde ju alla utom SD att ställa sig bakom strategin att lägga våra resurser på de som tog sig till Sverige. Anledningen till det är väl egentligen bara att ingen vill erkänna att SD faktiskt har rätt.

SD är ändå inte ett vettigt alternativ
Men nu skulle jag ju förklara varför SD inte är något vettigt alternativ och inte tvärtom. För även om man nu kan tycka att deras politik i många avseenden verkar vettig, så finns det några andra saker som gör det omöjligt för dem att bli ett vettigt alternativ.

SD kommer aldrig bli av med dess historia
Problemet ligger i deras historia. Exakt hur Sverigedemokraterna har kommit till är egentligen ovidkommande. Det går dock inte att komma ifrån att de har sitt ursprung i nationalistiska grupperingar som är stämplade som mindre rumsrena, för att uttrycka sig milt. Detta gör att SD alltid kommer att uppfattas som ett högerextremistiskt parti. Vilket också de traditionella partierna har markerat genom att tydligt ta avstånd från allt som har med SD att göra. Det spelar ingen roll hur mycket SD försöker tvätta bort den stämpeln eller vilken politik de för. De kommer aldrig att anses som rumsrena.

Till följd av dess historia så kommer aldrig något av de övriga partierna att kunna ingå något samarbete med SD. Ej heller kommer vi att kunna få någon vettig och öppen debatt i migrations- och integrationsfrågor. Och utan det tror jag vi är utan chans att lösa de utmaningar vi står inför när det gäller att integrera och hantera de nyanlända.

Ingen vettig människa vill ställa upp som företrädare för SD
Att SD inte anses rumsrent gör också att ingen vettig människa vill företräda partiet. Okej, det kanske är ett lite väl kategoriskt påstående. Självklart finns det säkert en del vettiga personer som valt att företräda SD också. Sannolikt har de dock enorma problem med rekryteringen av företrädare. Att de vuxit så snabbt har såklart också gjort det extra besvärligt. I många fall har de förmodligen fått ta in företrädare för partiet utan någon större kvalitetskontroll. Och partiets historia gör också att det sannolikt är en del med tveksamma värderingar som sökt sig till partiet.

Nu finns det säkert en hel del vettiga personer som sympatiserar med den politik som SD för. Men har de någon självbevarelsedrift så vill de knappast skylta med sina sympatier. Eftersom de då direkt riskerar att förstöra sitt renommé som de byggt upp under många år. Till följd av bristen på vettiga företrädare för partiet så kommer partiet företrädas av en mängd tvivelaktiga personer, vars tillkortakommanden ytterligare förstärker hindren för vettiga människor att företräda partiet.

Få som verkligen vill se SD regera
Egentligen är det otroligt att ett parti med så många tvivelaktiga företrädare har kunnat få så mycket röster. Det kan jag inte tolka som något annat än ett enormt underbetyg för övriga partier. Men jag tror inte det är så många som verkligen vill se Sverigedemokraterna styra Sverige.

Dels pga att det finns en ganska stor osäkerhet kring SDs företrädares lämplighet. Men också för att det finns starka och ganska farliga krafter i det svenska samhället som sannolikt aldrig skulle kunna acceptera ett styre med Sverigedemokratisk inblandning. Lika svårt som vänstern har att förstå SDs väljarnas oro och rädsla inför nuvarande invandring. Lika svårt har SDs anhängare att förstå vänsterns oro och rädsla inför SDs tillväxt. Vänstern likställer sverigedemokrater med nazister och lär göra det oavsett vilken politik SD för. Detta bäddar för ett väldigt oroligt samhälle.

Men vad är ett vettigt alternativ då?
Tyvärr finns det idag inget vettigt alternativ. Jag har ju redan i förra blogginlägget, “Vart tog det vettiga alternativet vägen?”, sagt att jag  inte anser att något av de 7 traditionella partierna är något vettigt alternativ. Nu påstår jag att SD inte heller är något vettigt alternativ. Vad hade egentligen varit ett vettigt alternativ? Svaret på den frågan får du i mitt nästa blogginlägg…

Vart tog det vettiga alternativet vägen?

Jag känner mig vilsen. Ärligt talat så känner jag inte att det finns något vettigt alternativ att lägga min röst på längre. Sorgligt nog så känns det som att jag är långt ifrån ensam om att känna sig vilsen i svensk politik.

Visst har jag haft svårt att finna mig helt hemma hos något parti förut. Att finna ett parti som tycker precis som jag själv är såklart en utopi, men jag har åtminstone alltid lyckats hitta ett hyfsat vettigt alternativ. Nu ser det dock omöjligt ut.

I grund och botten handlar det mycket om att jag förlorat förtroendet för dagens politiker. I min värld så vill jag att en politiker i riksdagen ska göra sitt bästa för Sverige. Tyvärr är min känsla att de flesta politiker sätter sin egen karriär och/eller sina egna övertygelser framför att ta ansvar för Sverige. Detta har jag dock redan diskuterat i mitt blogginlägg “Tro aldrig att du vet”.

Hur kunde det bli så här?
Att politikerna i samtliga partier, förutom SD, gått och gömt sig för migrationsfrågorna är ett kapitalt tjänstefel. Att sen skylla på att de har varit naiva när verkligheten kommit ifatt dem, håller inte för de som ska styra ett land.

Jag har inga problem med att välkomna invandrare till Sverige och är införstådd med de fördelar som invandring kan ge om det sköts på ett bra sätt. Men man får inte förneka, förminska och ignorera de risker, problem och kostnader det faktiskt också medför. I min bok är det inte naivt, utan fruktansvärt oansvarigt och huvudlöst.

Som en följd av hur våra styrande politiker har agerat de senaste åren har de lyckats ställa till det ordentligt för sig själva och framförallt för svenska samhället. Detta gäller nu inte bara politikerna i nuvarande regering, utan politikerna i alla de 7 traditionella partierna. Om de sen har gjort detta pga ideologisk övertygelse, omsorg för sin egen karriär eller rent oförstånd/naivitet låter jag vara osagt.

Vad är det då jag vill påstå att de har ställt till med? Här följer några exempel:

Problem 1: Ett besvärligt parlamentariskt läge
Genom att förminska och ignorera alla risker och problem som invandring kan medföra har man byggt upp SD till ett potentiellt 25%-parti. Allt har man gjort för att markera att man inte lyssnar på SD. Följden är att de som oroats över hanteringen av invandringen lämnats utan något annat alternativ än att rösta på SD (Läs gärna min analogi ”Om att sitta på ett skenande tåg”). Summan av kardemumman är att vi nu har väldigt besvärligt parlamentariskt läge med en vågmästare som ingen vill ta i med tång.

Men de kunde väl ha röstat blankt istället är det säkert någon som tänker? Hur stor påverkan gör du med en blank röst? Är det nån som bryr sig om en blank röst? Sannolikt inte många. Men om du däremot lägger en röst på SD då sätter du en nagel i ögat på väldigt många.

Problem 2: Ökad polarisering i samhället
Extremister som verkligen är revolutionära och benägna att ta till extrema åtgärder tror jag fått ordentligt med vatten på sin kvarn. Genom att SD nu får så mycket röster så är det inte helt orimligt att de högerextrema känner ett större folkligt stöd för sin kamp. Detta trots att det inte nödvändigtvis är så att det finns fler främlingsfientliga svenskar än tidigare. Vänsterextremister upplever i sin tur sina farhågor som bekräftade att minst 13% av alla svenskar är rasister. Därmed stärks även de i sin övertygelse i sin kamp mot “de onda”. Polariseringen i samhället tror inte jag är speciellt hälsosam.

Problem 3: Otillräcklig kapacitet för nuvarande invandring
Nu har vi hundratusentals invandrare i vårt land som vi ska försöka hantera på bästa sätt. Att nuvarande regering eller alliansen ska lyckas ordna bostäder och jobb åt alla har jag väldigt svårt att tro på. Jag tror risken är uppenbar att en mycket stor del av invandrarna kommer att hamna i ett permanent utanförskap som en tredje klassens medborgare. Vilket sannolikt kan komma att ge upphov till en uppsjö nya obehagliga problem.

Detta är bara några exempel på vad jag tycker de har ställt till med och som kunde ha undvikits. Tyvärr tror jag att de traditionella 7 partierna är oförmögna att kunna lösa dessa problem på något bra sätt. Slutsatsen är med andra ord att jag inte anser att det finns något vettigt alternativ att rösta på längre.

Men SD då? Är inte de ett vettigt alternativ? Vad tror du jag kommer svara på det? Svaret på den frågan får du i mitt nästa blogginlägg…