Vikten av att förstå men inte blidka vänstern

viktenleftright

Men hallå vänstermänniska! Hur tänker du egentligen? Det tror jag är en tanke som slår många högermänniskor. Svaret på den frågan lämnas däremot alltid obesvarad. Nu kommer jag dock göra ett försök att bringa klarhet i hur vänsterfolket tänker och varför de tänker som de gör och hur det påverkat högern. Givetvis har jag en hel del fördomar och föreställningar om vänstermänniskor som kommer att vädras i och med detta. Och jag kan mycket väl ha fel. Men i så fall så räknar jag med att du kommer att påpeka detta.

Högerfolk är onda och vänsterfolk är korkade
Själv är jag en högermänniska. Inte nödvändigtvis mycket till höger men definitivt till höger och har så varit i, mer eller mindre, hela mitt liv. Uppenbarligen så har vi till höger och vänster väldigt olika syn på varandra. En syn som sannolikt i huvudsak är baserad på fördomar. Grovt generaliserat och förenklat kan man nog summera det till följande. Vänstern ser högerfolk som onda eller i bästa fall egoistiska och högern ser vänsterfolk som korkade eller i bästa fall missunnsamma.

Svårt att förstå varandra när vilja saknas
Jag tycker det är sorgligt och lite märkligt att vänsterfolk och högerfolk är så oförstående för varandra. Vi lever ju trots allt i samma värld och vi hade kunnat haft så mycket bättre och konstruktiva debatter om vi hade haft en större förståelse för varandra. Men en vänstermänniska verkar ha väldigt svårt att verkligen föreställa sig hur högerfolk tänker. Och på motsvarande sätt så har högerfolk väldigt svårt att förstå hur en vänstermänniska tänker. Dessutom verkar det finnas en inbyggd ovilja att försöka förstå hur den andre tänker. I huvudsak beroende på att man redan tror sig förstå hur den andre tänker. Men också för att man föredrar att ta till sig information som bekräftar sin egen världsbild och personliga uppfattning om saker och ting.

Egentligen vill vi alla samma sak
Jag tror dock att det hade varit bra om vi kunde förmå oss själva att öka förståelsen för varandra. För grejen är den att egentligen så vill vi samma sak. Alla vill vi göra världen lite bättre och minimera lidande och misär för dess invånare. Dock är det stor skillnad i hur man tänker sig att åstadkomma detta på bästa sätt.

Vänstern ser världens välstånd som något beständigt och konstant
Grovt förenklat vill jag påstå att roten till allt missförstånd ligger i två olika världsuppfattningar. Vänstermänniskor lever med en uppfattning om att det finns en stor pengapåse med pengar i världen. Denna pengapåse innehåller en viss konstant mängd pengar som är fördelade bland alla världens invånare. I och med att pengapåsen alltid är lika stor innebär det att om en person blir rikare än andra så sker det på bekostnad av någon annan. Därför strävar vänstern efter att alla ska få lika stor del av pengapåsen.

Högern ser världens välstånd som något föränderligt och påverkbart
Enligt högermänniskan fungerar det inte på det sättet. Högerns syn på pengapåsen är att den kan växa eller krympa som en konsekvens av olika beslut och händelser. Dvs att även om det är någon som blir väldigt mycket rikare än andra så behöver det inte ske på bekostnad på av någon annan. De som blir rika kan bli det genom att få pengapåsen att växa. Och när den växer kan det samtidigt innebära att andra också får det bättre. T ex genom innovativa företag som skapar nya arbetstillfällen med mera.

Med vänsterns världsbild är det logiskt att se högern som ond
Men det är klart, om man nu tror att den som blir rik blir det på bekostnad av andra så är det ju förstås också naturligt att föreställa sig den rike som en egoistisk eller t o m ond människa. Och eftersom högern tycker det är okej att rika ska få vara rika, så anser vänstern att också högerfolket är onda. Ju mer höger du är desto ondare är du. Och ondast av de alla är ju förstås de som är extremt mycket höger.

Svårt för högern att föreställa sig vänsterns rädsla
Just den här synen som vänstern har på högern som onda människor tror jag högermänniskor har svårt att inse vidden av. T ex tror jag att högermänniskor har väldigt svårt att föreställa sig den rädsla för extremhögern som vänstern känner. De flesta högermänniskor tror nog att vänsterns retorik, där de jämställer SD-anhängare som nazister och rasister, mer eller mindre bara är en strategi. Men där misstar vi nog oss, för det är sannolikt så att vänstern faktiskt på allvar verkligen tror det de säger. Och i kampen mot ondska skyr man inga medel.

Högern har dansat efter vänsterns pipa och tappat sin trovärdighet
Vad högern behöver inse är att en regering med SD i princip är praktiskt omöjlig till följd av vänsterns rädsla. Så vad är då alternativet? Idag finns inte något vettigt alternativ för en högerregering. Högern har tyvärr dansat efter vänsterns pipa under ganska lång tid nu i rädsla för att bli utpekade som onda. Detta har resulterat i en mängd irrationella beslut, tagna, till synes, utan konsekvensanalys. Vilket gjort att de befintliga högerpartierna tappat trovärdighet och förtroende.

Väljarna vill känna förtroende
Min analys är att väljarna generellt sett röstar på det parti vars företrädare man har mest förtroende för när det gäller att styra landet. Så länge man har förtroende för de som styr så spelar inte sakfrågorna någon större roll. Man förutsätter helt enkelt att de som styr landet gör det på bästa sätt och är mer lämpade att ta beslut i sakfrågorna än väljaren själv. Om det sen är att man har lika mycket förtroende för flera partier, ja då är det partiernas ställningstaganden i, för väljaren angelägna, sakfrågor som avgör.

Utan förtroende blir väljaren irrationell
Det som nu dock hänt är att en stor del av väljarna mer eller mindre helt tappat förtroendet för de som styr landet. Men även om man inte hittar något parti man känner förtroende för vill man inte gärna slänga bort sin röst genom att rösta blankt eller något icke riksdagsmässigt parti(<4%). Så därför har många röster hamnat på det parti som retar de andra partierna allra mest, även om väljaren inte har förtroende för företrädarna för det partiet heller. Vad de andra partierna sedan gör för ställningstaganden i sakfrågor kommer i princip inte spela någon roll, så länge väljaren inte återfår förtroende och tillit till partierna.

Vi behöver ett parti som vågar föra högerpolitik
Så vad vi behöver är ett högerparti som vågar föra högerpolitik. Visst kommer vänstern att se det partiets företrädare och väljare som onda eller i bästa fall egoistiska. Men det ingår i deras världsbild och det enda vi kan försöka göra är att presentera vår världsbild och jobba för ett bättre värld utefter den. Det är vansinnigt att anpassa högerns politik efter vänsterns världsbild.

Låt oss återställa ordningen i svensk politik
Det är, enligt mig, tämligen klart att SD aldrig kommer att ingå i ett vettigt regeringsalternativ. Men då gäller det att vi till höger ser till att folk får ett vettigt alternativ att rösta på till valet 2018. De befintliga högerpartierna kommer sannolikt inte kunna vinna tillbaka förtroendet och tilliten som de förlorat. Åtminstone inte på så kort tid som det är fram till nästa val. Men jag har ändå hopp. Uppstickaren Medborgerlig Samling (MED) har till synes alla förutsättningar för att kunna bli det vettiga alternativet, som så väl behövs för att återställa ordningen i svensk politik!

Annonser

Borgerlig Framtid kan visst ha en framtid i riksdagen

Efter att jag skrev mitt senaste blogginlägg så har det påpekats för mig om diverse små befintliga partier som, enligt vederbörande påpekare, skulle kunna vara ett vettigt alternativ. Problemet för alla dessa mindre partier är ju dock att de aldrig kommer att kunna vara ett vettigt alternativ vid valet 2018 om de då inte kan uppvisa ett riksdagsmässigt väljarstöd inför valdagen. Och det är inte speciellt sannolikt i de allra flesta fall. Det finns dock ett parti som jag tycker ser väldigt spännande ut och det är Borgerlig Framtid.

Borgerlig Framtid har ganska många ingredienser som gör dem till ett potentiellt vettigt alternativ. Framförallt att deras grundpelare är hållbarhet. Jag har alltid ansett att det saknats ett trovärdigt högerinriktat miljöparti. Tyvärr är det dock några punkter som, just nu, gör det osannolikt att Borgerlig Framtid kommer att vara något vettigt alternativ till valet 2018.

Borgerlig Framtid är inget bra namn
Till och med jag som alltid röstat borgerligt reagerade negativt första gången jag stötte på namnet. Det kändes helt enkelt för konservativt. Visst är det kanske så att det egentligen beskriver partiet tämligen väl. Men jag tror tyvärr att namnet kommer att vara en tröskel för många att ta sig förbi. Och för ett nytt parti är det nog ett måste att minimera antalet trösklar. Sannolikt kommer namnet göra att man i stort sett bara plockar väljare från andra högerpartier. Och det tycker jag är väldigt synd, då känslan är att det finns många vilsna väljare från andra partier. Inte minst då personer som tidigare röstat på miljöpartiet för miljöns skull, men som inte samtycker med deras vänsteraktivistiska sida.

Jag kan dock ha förståelse för att man kanske inte har kommit på något bättre namn. Medvetenheten om att namnet inte är speciellt bra finns i partiet, men man har valt att köra vidare på det befintliga namnet. Och om inget bättre namn dykt upp så är det givetvis helt rätt att behålla sitt nuvarande namn. Jag hoppas dock att man håller frågan levande och fortsätter att klura på något bättre namn.

Personligen så hade jag gärna sett ett namn som “Hållbar Utveckling” på partiet. Det är ett namn som, i mina ögon, skulle kännas mycket mer inkluderande och även beskriva partiets målsättning mycket väl. Visst skulle väl Hållbar Framtid också kunna vara ett bra namn. Vet att Josefin Utas påtalat att “Borgerlig” syftar på trygghet och säkerhet och att ordet “Framtid” syftar på hållbarhet. Men varför ska man vara så implicit? Bättre med ett tydligt namn som inte kan misstolkas och att man inte binder sig så mycket ideologiskt som man gör med “Borgerlig” i namnet. 

Förtroendeingivande företrädare
Bortsett från namnet så finns det en hel del som talar för Borgerlig Framtid som ett potentiellt vettigt alternativ. Det som jag främst tänker på är att man till synes har lyckats knyta till sig kompetenta och förtroendeingivande personer som företrädare för partiet. Och detta faktum att man lyckats knyta till sig kompetenta företrädare bäddar för att man ska kunna fortsätta med det.

Att det härom veckan uppstod lite turbulens då partiets grundare och partiordförande uteslöts från partistyrelsen ser jag bara som sunt. Om problem uppstått och partiordföranden upplevts som en belastning är det självklart bäst att ta tag i problemet nu direkt. Personligen har jag inte upplevt Anders Königsson som någon naturlig ledare för partiet och jag förutsätter att man kan hitta någon ytterst lämplig ersättare. En bra ledare för partiet är viktigt.

3 nycklar till framgång för Borgerlig Framtid
Jag vill lyfta fram 3 kritiska framgångsfaktorer för partiet. Det finns såklart fler framgångsfaktorer än tre, men de tre som jag nu kommer lyfta fram ser jag som de i särklass mest kritiska.

  1. Byta till ett bättre namn
    Jag ser det som ofrånkomligt att man måste byta namn till något bättre. Vilket jag redan redogjort för ovan.
  2. Värva en stjärna
    För att få den kick som behövs för att komma upp i ett väljarstöd tillräckligt för att komma över 4%-spärren så måste man lyckas värva en riktig stjärna. Med stjärna menar jag i detta fallet en person med stort förtroendekapital hos den delen av folket som Borgerlig Framtid i första hand vänder sig till. Personligen har jag 3 drömvärvningar som jag tror skulle kunna ge BF den kick de behöver. Dessa redogör jag för nedan.
  3. Kvalitetssäkra partiets företrädare
    Något av det svåraste för ett nytt parti måste vara att se till att dess företrädare håller måttet. För ett snabbt växande parti är det lätt att man blir tvungen att acceptera mindre nogräknade personer som företrädare för partiet. Detta har historiskt visat sig tydligt hos t ex SD och Ny Demokrati. I BFs fall måste man se till att man företräds av kompetenta och förtroendeingivande företrädare. Det tycker jag att de har lyckats bra med hittills, men frågan är om de kommer att lyckas hantera det när partiet växer. Kanske kan man kvalitetssäkra företrädarna på något sätt genom ett formellt kontrakt gentemot väljarna och partiet om hur man som företrädare ska förväntas agera?

Partiets drömvärvningar
Ska partiet komma upp i ett väljarstöd tillräckligt för att komma över 4%-spärren krävs det sannolikt att man lyckas knyta till sin en riktig politikerstjärna (eller flera). De, som i mina ögon, skulle vara de absolut bästa drömvärvningarna är följande 3 stjärnor.

  • Alice Teodorescu – Måste vara den absoluta drömvärvningen för BF. Med henne i partiet skulle man direkt vara ett parti att räkna med. Hennes retoriska begåvning och kunnighet gör att jag mycket väl skulle kunna se henne som en ytterst lämplig framtida partiledare och statsminister för Sverige.
  • Johan Westerholm – Oerhört kunnig och erfaren herre som idag driver opinionsbildning på Ledarsidorna.se. En värvning av honom skulle sannolikt ge en hel del ringar på vattnet och locka till sig fler kompetenta personer till partiet. Det skulle sannolikt inte få samma direkta utslag som om man skulle lyckas värva Alice, men samtidigt skulle han kunna locka en del gamla pragmatiska socialdemokrater till partiet. I egenskap av socialdemokrat (om än tämligen alienerad sådan) lär han dock aldrig kunna värvas så länge partiet heter Borgerlig Framtid. Men faktum är att Borgerlig Framtid nog egentligen passar honom bättre än han själv skulle vilja medge.
  • Staffan Danielsson – En modigare och mer rakryggad politiker är svårt att hitta. Och att han fortfarande är kvar i Centerpartiet är för mig en gåta. Med Staffan skulle man få en engagerad, vettig och erfaren politiker som sannolikt skulle kunna locka en hel del väljare. Han sitter ju dock i riksdagen för Centerpartiet och kommer sannolikt inte kunna värvas i någon nära framtid. Samtidigt så tror att han nog är den som vi med störst sannolikhet skulle kunna se som företrädare för Borgerlig Framtid i framtiden.

Nu är det väl kanske inte så stor chans att någon av dessa skulle låta sig värvas. Men man ska aldrig säga aldrig och jag ser det inte som helt omöjligt. Att det kommer att bli en hel del värvningar och övergångar av vettiga och kompetenta politiker från etablerade partier är jag helt övertygad om, utifall man börjar närma sig riksdagsmässigt väljarstöd. 

Det enda vettiga alternativet
Hur som helst så har jag kommit fram till att Borgerlig Framtid faktiskt är det enda potentiellt vettiga alternativet som jag kan se i svensk politik idag. Så om de till synes skulle ha en chans att komma över 4%-spärren i nästa val så kommer de att få min röst.

Kanske är det så som Markus Uvell förutspår att Borgerlig Framtid inte har någon framtid i riksdagen. Spelar man med de kort man har på hand idag, så får han antagligen rätt. Som nytt parti så har man dock, likt ett startup-företag, den fördelen att kunna vara mer flexibel och anpassningsbar. Så saker och ting kan förändras och det är inte omöjligt att lyckas med de 3 kritiska framgångsfaktorerna som jag nämnt ovan. Då ser jag det som tämligen sannolikt att partiet faktiskt inte bara skulle komma in i riksdagen, utan också kommer att se till att vi blir av med 3-4 av de befintliga partierna i riksdagen. Och det skulle inte göra mig ledsen. 🙂

06_KSP_140213_Tel-Aviv_01_336

Så får vi ett vettigt alternativ till valet 2018

Då var det dags att avslöja vad som vore ett vettigt alternativ och hur det skulle kunna uppnås. Som ni har kunnat läsa i mina tidigare blogginlägg (”Vart tog det vettiga alternativet vägen?” och ”Nej, SD är inte heller ett vettigt alternativ”) finns det idag inte något vettigt alternativ att rösta på. Jag ser inte dagens partier som några trovärdiga alternativ till att lösa de problem som Sverige idag ställs inför. För att citera Anna Dahlberg från en av sina ypperliga krönikor: “Ingen har i dagsläget en susning om hur detta ska lösas”. Då avseende integrationen, men det är långt ifrån den enda utmaningen som politikerna står handfallna inför. I många fall är problemen självförvållade, medan de i andra fall är resultat av en förändrad värld.

Vill kunna lita på att de styrande gör sitt jobb
Som vanlig medborgare vill jag inte behöva ta ställning i sakfrågor som om Sverige ska vara med i NATO eller inte. Eller om hur vi ska få världens bästa skola för alla. Eller om hur vi ska göra för att hjälpa människor i nöd på bästa sätt. Detta är frågor som jag förväntar mig att våra folkvalda politiker sätter sig in i och tar bästa möjliga beslut om. Det är deras jobb att ta ansvarsfulla och väl genomtänkta beslut, där man har tänkt steget längre och analyserat alla de konsekvenser som besluten kan tänkas få. Tyvärr har de styrande inte levt upp till våra förväntningar och deras förtroendekapital är nu helt förverkat.

Vi behöver ett vettigt alternativ som kan ena Sverige
Vad vi behöver är ett vettigt alternativ som kan ena Sverige och skapa en handlingskraftig och ansvarsfull regering som folk har förtroende för. Med dagens partier så finns det ingen konstellation som skulle kunna ge oss en regering som folket skulle ha förtroende för. Det förtroende som folk i gemen haft för dagens partier har förverkats och det kommer sannolikt att dröja länge innan den kan återgå till tidigare höga nivåer. Och så kan vi inte ha det någon längre tid. Vad vi behöver i svensk politik är något som i entreprenörsvärlden kallas för en “disruptive idea” (svårt att hitta nån bra svenskt uttryck för det), som kan förändra politiken som vi ser den idag. Det är dags att tänka utanför boxen.

Tänk utanför boxen inför valet 2018 för att hitta ett vettigt alternativ.

Ett parti baserat på krav på dess företrädare istället för dess partiprogram
Jag tror det är dags att vi får ett parti som baseras på krav och förväntningar på dess företrädare snarare än ett fastlagt partiprogram med detaljerade och rigida utfästelser. Företrädarna för partiet ska åläggas att agera ansvarsfullt och ta välgrundade och rationella beslut utan inblandning av egenintresse eller fasta övertygelser. Dessutom skall dess företrädare ha respekt för våra gemensamma resurser och verka för att man nyttomaximerar utnyttjandet av dessa. Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket, som en gammal S-politiker sa en gång i tiden.

Ett parti som verkar för att göra det bättre för alla
Jag vill se ett parti som verkar för att göra det bättre för alla, istället för att enbart se till sina egna väljares bästa. De som styr Sverige skall göra sitt bästa för att säkerställa en hållbar och optimal utveckling av Sverige som gynnar alla Sveriges medborgare. Därmed inte sagt att det ska finnas någon strävan efter att det ska bli lika mycket bättre för alla eller någon strävan efter att alla ska få det lika bra. 

Bra ledare och politiker är öppna för alla möjligheter
Intresseorganisationer är vitala ingredienser i en demokrati, men de bör aldrig styra ett land. Ej heller bör ett land styras av personer vars sinne är blockerat av fasta övertygelser. Bra ledare och politiker måste vara öppna för alla möjligheter och idéer och aldrig tro sig veta. “I samma stund som man tror sig veta har man också uteslutit möjligheten att man faktiskt har fel” (mer om det i mitt tidigare blogginlägg “Tro aldrig att du vet”). Man måste vara öppen för att en meningsmotståndare ibland faktiskt kan komma med bästa lösningen. Därför bör man alltid vara ödmjuk inför sina meningsmotståndare och aldrig dras med i någon pajkastning. En bra politiker ska kunna argumentera för sin sak utan att förkasta andras idéer. Man bör också kunna erkänna sina misstag och undvika att skylla på någon annan. 

Ypperliga förutsättningar för ett nytt parti att ta plats i svensk politik
Det har nog aldrig funnits ett bättre tillfälle för ett nytt parti att uppstå i svensk politik. Mycket tack vare att avsaknaden av ett vettigt alternativ är så stor. Jag tror det är väldigt få som verkligen känner tillit till de befintliga partiernas förmåga att styra Sverige. Därtill finns det också en annan faktor som talar för att det finns goda förutsättningar för att verkligen lyckas få till ett vettigt alternativ. Det är att de flesta tokstollar och vildhjärnor, som normalt sett annars lätt nästlar sig in i ett nytt parti, nu redan är engagerade i SD.

Att bilda parti direkt är ingen bra strategi
Jag tror dock inte första steget är att bilda ett nytt parti. I första hand handlar det om att samla folket kring idén om ett vettigt alternativ och låta det formas av folket. Och eftersom ett vettigt alternativ ska baseras på krav och förväntningar på dess företrädare så krävs det att man lyckas locka till sig riktigt bra företrädare. Ett nystartat parti utan ett riksdagsmässigt väljarstöd kan aldrig locka till sig de bästa politikerna. Samtidigt så krävs det sannolikt dock en kärna av engagerade personer för att dra igång en folkrörelse som denna. Så om man nu redan har bildat ett parti så kan man ju ändå utgå från det och reformera det till ett vettigt alternativ.

Duktiga och ansvarsfulla politiker finns och kan värvas
Dessutom tror jag inte på ett parti som styrs av ett gäng amatörer. Jag är övertygad om att det finns många duktiga och ansvarsfulla politiker i så gott som alla partier, som inte är blockerade av ideologiska övertygelser eller styrda av egenintresse. Många av dessa tror jag känner sig vilsna i sina partier idag. Och skulle ett vettigt alternativ finnas med ett riksdagsmässigt väljarstöd, så tror jag mycket väl man skulle kunna locka till sig dessa som företrädare för partiet.

Kreativitet och entreprenörstänk behövs
Det räcker dock inte bara med duktiga politiker som företrädare. För att lösa den situation som Sverige har försatts i tror jag också att det krävs ett innovativt tänkande och stort inslag av entreprenörskap. Därför tror jag också att man behöver knyta till sig kreativa personer med entreprenörsbakgrund som är vana att tänka utanför boxen så väl som innanför boxen.

Så vem ska plocka upp bollen?
Många tänker säkert att detta är en utopi och att det aldrig skulle gå att uppnå. Det tror dock inte jag. Jag kan såklart ha fel, men jag tror det är många som gladeligen skulle ge sin röst till ett vettigt alternativ som jag beskriver ovan. Om det bara fanns. Frågan är bara vem som kommer att ta bollen. Inget av de 8 existerande riksdagspartierna lär kunna reformeras till den grad att det blir ett vettigt alternativ. Rimligtvis borde något parti utanför riksdagen kunna plocka upp bollen eftersom det skulle ge dom en USP (Unique Selling Point) utöver det vanliga. Bäst hade det ju dock varit om det uppstått som en folkrörelse. Troligast är det nog dock att något befintligt parti kommer att plocka upp bollen. Vem som än gör det kommer att få min röst i valet 2018.